Det biter mig i tårna
Jag tror just att verkligheten hann ifatt mig. Idag gick jag in på antagning.se och fann texten: Antagen. Jag ska läsa det programmet jag drömt om sedan den dagen jag satt vid mitt skrivbord och tittade igenom precis alla utbildningar som hade ett "rädda världen-tänk. Jag fann Högskolan i Jönköping och det lät sådär jäkla skitbra!
Trodde inte jag skulle flytta söderut, jag ville ju flytta norrut. Men Jönköping blev det. Nu står jag här med lägenhetsnycklarna i ena handen och ett bevis på att jag är värdig att läsa det program jag vill i det andra. Jag kan bara inte förstå det. Jag känner hur tårarna strömmar. Jag är lycklig och ledsen på samma gång. Vet inte om jag klarar av det. Flytta hemifrån? Jag? Pfft.
I morgon ska jag jobba. 12-15. Efter det ska jag hämta upp finaste killen i världen på tågstationen. Vi ska hem till mig och titta igenom och lyssna på pappas LP-skivor och dricka läsk. Det ser jag fram emot.
